Arosenius fick sin skolning huvudsakligen i Göteborg och Stockholm och kom att ingå i ett konstnärskollektiv, som dyrkade de gamla tyska och holländska mästarna och dessutom hade utpräglat litterära intressen. Han fångades av det värmländska landskapet, ett landskap som kommer att inrama många av de fantasi- och sagomotiv, fyllda av humor, som snabbt blev uppskattade och efterfrågade av publiken. Efter dottern Evas födelse utförde Arosenius en rad scener ur barnets värld och blev en pionjär på barnskildringens område inom svensk konst. En nedärvd blödarsjuka ändade hans liv.
Representerad fr. a. på Göteborgs Konstmuseum.