Blå/grön harpälsglasyr, med hänkel. H 14.

Keramikern Berndt Friberg fick 1934 anställning vid Gustavsberg och började som drejare åt den konstnärlige ledaren Wilhelm Kåge. Fribergs insats kom att bli ett lyft för Gustavsberg och från 1934 kan noteras en märkbar kvalitetshöjning av Kåges konstgods. Från 1937 drejade Friberg även åt Stig Lindberg.
Till en början tycks inte Friberg ha haft några egna konstnärliga ambitioner. Debuten kom 1941 då han som självständig keramiker ställde ut i Gustavsbergs butik på Birger Jarlsgatan i Stockholm, tillsammans med Calle Blomqvist och Stig Lindberg. Många fler utställningar följde under årens lopp. Den första separatutställningen presenterades på NK i Stockholm 1954 och blev en publiksuccé. Fribergs unika talang innebar att både kunna formge föremål och sedan kunna dreja och glasera dem. Resultatet blev pjäser i olika storlekar, allt från miniatyrer, där de minsta inte var högre än ett par centimeter, till stora golvvaser. Formerna var klassiska med inspiration från det kinesiska stengodset från Songdynastin (960-1279). Han förfinade ständigt formerna och blev en mästare på glasyrer. De tidiga glasyrerna var matta, s k harpälsglasyrer och senare framåt 1960-talet kom de blanka glasyrerna som ”oxblod” och ”aniara”. Under 1957-58 började Friberg arbeta med olika mönster i glasyren och de var ofta strängt geometriska.

Obetydligt slitage.